Gärd Karin Andersson

”Här har du allt som återstår af mina kläder”

Ett vanligt sätt att bringa
reda är att fästa en konstnär
i en annan, väga valörer, jämföra attityder eller kanske hitta någon
pikant privat samhörighet. Jag tänker samtidigt att det nog är rätt
ojust av mig att jämföra en samtida konstnär med Francis Bacon, en
av nittonhundratalets kanske mest bisarra modernister.
G Karin Anderssons svartvita, ofta mycket omfångsrika bilder har
sin historia i små, ibland bara några centimeterstora teckningar.
Punkt för punkt, gång på gång omvärderad svärta som glider och
rinner, bildar form, ett ansikte, ibland en antydan till ett porträtt,
ibland en virrig hårfin detalj. En fot möter ett golv som kräver en
extra tå. Ett ansikte saknar öra och ögat gapar olycksbådande ihåligt.
Förstoringsglas, rätt ljus och handleder som kräver rehabilitering
efter månader av koncentrerat raspande på papper av bästa kvalitet.
Därefter kommer distanseringen, som en sorts tillnyktring måste
konstverket framkallas genom olika handfasta verktyg från reprokamera till dator, allt för att det skall gå att se, alltså på riktigt förstå
vad det är man ser som konstnären säger.
I denna stund framträder åter Bacon, inte så mycket beroende på
den skräckfyllda surrealismen, utan snarare värdet av det personliga
avtrycket som ger magin näring åt konsten.
Anders Boqvist, konstnär